Precis efter att jag somnat inatt efter en 12-timmars arbetsdag ringer telefonen. Jag hann kolla att det var Jenny som ringde. Jag orkade inte svara och lät det ringa. Men efter ca 1 minut var jag klarvaken och flög upp ur sängen och ut i vardagsrummet för att ringa tillbaka till Jenny. (Min sambo låg och sov så jag ville inte väcka honom.)

I alla fall så svarade Jenny. Hon frågade vem jag var. Redan då fattade jag hur det låg till. Jenny var packad. Hon befann sig mitt på Göta Älv bron för att ta sig en nattpromenad hem från krogen.

Helt plötsligt kom hon på att sin väska med nycklarna var borta. Hennes kompis hade visst den. Så jag sa till Jenny att hon borde knalla tillbaka till stan för att leta efter sin väska. Hon ringde sin kompis som sa att hon var vid centralen. Fine. Jenny gick dit. Väl där ringde hon sin kompis igen och vips hade hon förflyttat sig till trägårn.

Jenny ringde mig igen och berättade vad som hänt. Vid det här laget var lilla Jenny väldigt trött och ledsen över sin förrymda väska så jag fick slänga på mig mina kläder för att leta upp Jenny på stan.

Vi träffades upp vid Hard Rock där Jenny kom studsandes i sina überkorta shorts och klapprande skor. Stackars lilla Jenny.

Jag ringde hennes ondskefulla vän och skrek till henne att hon genast skulle lämna tillbaka väskan. Ca 3 minuter senare befann hon sig vid kopparmärra och där fick vi väskan. Jenny var trött och ledsen så vi gick hem till mig.

Väl där gav jag Jenny lite pengar och ringde minitaxi så hon kunde ta sig hem ordentligt. Dock vill jag helst inte prata om hennes tillstånd.

Halv fyra låg jag i sängen igen och somnade ganska snabbt. 12 i morse pratade jag med Jenny och fick uppdatera henne om vad som hände inatt. Inte lätt att komma ihåg alla detaljer när man är så trött som hon var.

/Milla