Gla misommar

sagt å uttalat på Gôtebosska...

Idag är det midsommarafton. Det får mig att tänka till. Jag har ingen rutin den här dagen.
När jag var liten hade jag minsann det. Det var blomsterkrans i håret och dans kring midsommarstången i Stenkullen.
Sill o potäter. Släkten samlad.
Men sen jag bröt den där vanan för 4-5 årsen har jag glömt bort vad midsommar är till för.
Jag åt köttbullar förra året, liksom. Med potatissallad. Hallå eller.
I år har jag inga ut-&-supa-skallen-av-mig-planer, utan bara några helt fredliga planer.
Kanske en öl med henne, kanske en öl med honom, eller så blir det film med Smulan.


Jenny luktar på vinet, förra årets midsommarafton. Tyvärr däckade hon kl.18, men kom faktiskt på fötter igen kl.20.

Häromdagen sa en utav mina vänner till mig att jag har stora höfter. Först blev jag chockad, sen blev jag jävligt ledsen. För vad fan fick henne att vilja säga sådär till mig? Aldrig skulle jag kommentera min vänner på ett sätt som de kan bli ledsna av. Min vän förstog inte alls varför jag blev sårad, och låtsades i stort sett som ingenting. Jag tog inte åt mig som tur var, men det ligger och gnager i mig nu. Varför hon sa det.
Men å andra sidan är väl det skönare att få höra det än att ha de där minimala höfterna jag hade för ett årsen?
Dags att bli kvinna kanske.

Jag ska överraska mina kollegor idag. Faktiskt. Det är kul att göra folk glada. Nu är det dags för en liten frukost innan jag smiter iväg till affären. Sen jobbet. Jaja.
Ha en kalasig midsommarafton!
Pyssåkram
/Penny
2008-06-20 @ 10:19:03 Kusinen Permalink


Kommentarer
Postat av: mamma

Hm... Det va mer än vad jag visste.....!?

2008-06-20 @ 21:59:25
URL: http://ensamamamman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0