Eftersom jag är den vuxna och äldsta i vårt förhållande så vill jag berätta en sak som jag gärna berättar för alla och jag tror att Jenny kanske tycker jag är lite jobbig.

När Jenny var liten älskade jag att sitta barnvakt åt henne. Även när hennes mamma var hemma så var jag hemma hos dom så fort jag fick chansen. Jenny var ju den allra sötaste lilla ungen med en fasansfull andedräkt på natten. Men det kunde ju inte Jenny hjälpa. Hon var ju trots allt 2-3 år.
Men men. En dag när Jennys mamma skulle ner till torget och handla så skulle jag passa Jenny. Jenny hade potträning så jag satte henne snällt på pottan. Under tiden hon satt där så hittade jag en mycket intressant tidning som jag fördjupade mig i.

Jenny satt snällt på pottan och sa inte så mycket. (Vem vet om hon egentligen ens kunde prata.) När mamman kom hem efter ca 1 timma eller 2 så undrade hon vart Jenny var. "Hon sitter på pottan", sa jag, stolt över att kunna lära min underbara kusin något så fantastiskt som att gå på pottan.
Jennys mamma gick in i badrummet och mycket riktigt satt lilla Jenny där och SOV!!!

2 timmar hade hon suttit på pottan. Undrar hur länge hon sov.

På den tiden fanns det ingen digitalkamera eller mobilkamera så tyvärr har jag ingen bild. Men tänk om jag ändå hade det.

/Milla