Death metal and a cupcake

När jag var tre år lärde Milla mig hur man headbangar. Det var under hennes grunge-period, så det var nog mest Nirvaa & Metallica-headbanging, men ändå. Då var det skoj.
Sen när jag kom upp i tonåren var det en del av mina vänner som började lyssna på allt mellan vanlig metal till death metal. Jag tyckte det lät bokstavligt talat outhärdligt. Men klart man inte ville vara nån pussy och klaga på det, så jag härdade ut.

Idag fick jag stå ut med något riktigt obehagligt.
Det skulle tydligen vara nån 'rock-konsert' i aulan i skolan, så jag tänkte "Yeah, sure, fine!" och gick dit.

Det var dumt. Väldigt dumt. Jag hör fortfarande sus i mina öron efter att snällt ha tittat på korthåriga 15-åringar som growlar och nickar upp och ner, upp och ner.. Och det till ingen nytta!
En kille utav sex kunde growla på riktigt. Resten lät bara som små kycklingskrik.

2008-04-22 @ 18:17:03 saker vi tycker är fel Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0