Idag fick en snuskig brat mig att göra i brallan. Nästan.
Jag stog cool på spårvagnen med glajorna på och mp3lurarna i öronen, när vi stannar till vid Svingeln.
Precis utanför Samskolan ('Göteborgs högre skola') och som de flesta Göteborgare känner till invaderas vagnen ständigt där av små kids som har Gantkepsar och tröjar, nu även röda shorts och sandaler. Sendréfärgat hår verkar vara inne där med.
Men, iallafall, med glarorna och mp3n i högsta hugg står jag och småstirrar på bratsen.
Då är det någon stollig kille (ungefär i min egna ålder) som springer emot mig och skriker och viftar med händerna.

Jag blev så rädd att jag skulle dö. Seriöst. Jag är grymt lättskrämd, men här blev jag också förödmjukad och generad samtidigt, då alla hans bratvänner i alla dess former inte kunde sluta skratta åt mig förän vi anlänt till Drottningtorget och jag kan kliva av.

Autch.

Kan inte pappa bara köpa dom ett liv ?

---