Ärligt talat så förstår jag mig inte på mig själv.
Jag vaknade på en ny sida imorse. En ny Jenny slog upp ögonen och kikade ut på milslånga havreåkrar med ett léende.
Och igår var jag satmaran herself.
Skitsamma. Jag är nöjd med den här söndagen och jag känner mig nånstans lycklig.
Förstår folk som kan ha svårt för mig då mitt humör aldrig har någon balans.

Tog mig en ganska lång promenad förut, längs en riktig landsväg faktiskt.
På höger sida var det råg, på vänster sida havre.
Det enda jag kunde tänka på var Håkans EP från 2002.
Den har suttit i ryggmärgen ända sedan jag fick den signerad av himself på Bengans i maj-02.

Idylliskt nog kunde jag inte låta bli att nynna på den här låten när jag gick min lantspromenad.



Grillade förut med familjen och brydde mig inte ens om att dom grillade min mat där de blodiga flintastekarna legat.
It's a perfect day.
Btw, den här låten gör dig kär.
Dvs, om du inte redan var det.


/Jenny